Fysisk Hälsa

Nedan finner ni information om olika sjukdomar som kan förekomma inom rasen akita.

 

Här hittar ni även berättelser från akitaägare som lever eller har levt med en autoimmunsjuk akita. Varje individ reagerar olika. Lär er se symptom tidigt. Läs vidare under Berättelser!

 

För att vi ska kunna driva avel av akita på ett så grundligt och utforskat sätt som möjligt är en öppen lista över akitor som drabbats av någon autoimmun sjukdom mycket väsentligt. Läs vidare under Öppen lista!

​

Autoimmuna Sjukdomar

Här finner ni information om ett antal autoimmuna sjukdomar som kan drabba akita.

 

Normalt angriper och oskadliggör immunförsvaret främmande ämnen, t ex bakterier och virus, som kommer in i kroppen. Det kan dock hända att immunförsvaret börjar angripa kroppens egna vävnader på ett sådant sätt att man blir sjuk; man har då en autoimmun sjukdom. Ärftlighet är en viktig faktor men inte tillräckligt för att utveckla en autoimmun sjukdom. Troligen är autoimmuna sjukdomar en kombination av arvsanlag och miljöfaktorer. I vissa fall kan även vissa infektioner associeras till sjukdomsdebuten, vilket antyder att immunförsvaret reagerat mot strukturer i smittoämnet som liknar kroppens egna strukturer, och därmed angriper de kroppsegna vävnaderna.

 

SA (Sebaceous Adenitis), kallas även talgkörteladenit och är en talgkörtelinflammation i huden. Det som gör sjukdomen besvärlig för rasen är att SA-drabbade akitor ofta utvecklar många sekundära infektioner som ger upphov till sår och ofta svår klåda. SA kan inte botas utan bara lindras. Att bada hunden ofta och ge den oljebehandlingar kan ha en temporär effekt. Viss framgång med naturpreparat har också visat sig ha en temporär effekt. Antibiotika används för att lindra de sekundära hudinfektionerna.

 

Det finns olika teorier till varför SA utvecklas:
– En framåtskridande nedärvd störning i sebaceous körteln
– En sjukdom i immunförsvaret som utlöses av okända mekanismer.
– En defekt av hår- och hudväxten.

 

SA kan drabba hundar av båda könen och i olika åldrar (lite beroende på ras). Symptomen varierar från individ till individ men hos akita är vanliga symptom bland annat skorv (mjällig), fet eller torr skorv, att huden mörknar och får en signifikant nötaktig lukt. Förtjockning/förhårdnad av huden med håravfall, främst underullen, som kan variera från lokala fläckar, som öron och hals, till total pälslöshet. Typiskt kan vara att också hårrötterna på pälsen även lossnar. Feber och viktminskning kan även förekomma. Hunden kliar och naggar sig. SA är ofta cyklisk/återkommande, det vill säga att symptomen går tillbaka och pälsen återbildas, för att sedan återkomma och hunden börjar tappa pälsen igen. SA diagnostiseras med biopsiprov på ett drabbat område, vilket medför att det inte går att ta prov på en till synes frisk hund för att diagnostisera SA och lita fullt ut på resultatet. Detta betyder att hundar som är disponibla att utveckla SA kan gå obemärkta genom livet, om viss SA visar sig vara immunrelaterad, och inte bryter ut om den inte påverkas av en yttre faktor som till exempel stress, vaccinering, hormonella förändringar eller annan sjukdom som påverkar immunförsvaret. Sjukdomen förekommer även hos andra raser. Hos Pudel har det visat sig att SA nedärvs autosomalt recessivt och sannolikheten är stor att detsamma gäller för akitan och övriga raser.

 

Nuläget: 
Det finns inga belägg för att rasen skulle vara sjukare än andra. Enstaka Akitor kan dock visa sig vara känsliga för sänkningar eller överreaktioner av immunförsvaret. Det behöver i sig inte besvära hunden, men störs immunförsvaret kan det utlösa sjukdomar vars symptom ofta är någon form hud- eller ögonproblem.

 

Under 2000-talet har det dock konstaterats ett antal fall av SA (Sebaceous adenitis). Det är inget unikt för Sverige, och år 2003, påbörjades forskning om SA på Akita i Göttingen, Tyskland, i regi av WUAC (World Union of Akita Clubs). Det är ett fåtal officiellt kända hundar i Sverige som är drabbade, men mörkertalet är stort, inte minst på grund av okunskap om sjukdomen hos många veterinärer och att sjukdomen är svårdiagnostiserad.

 

SA forskning – presentation av Dr. Ina Preiffer

 

Översikt
SA drabbar både hanar och tikar.
Det verkar finnas två kategorier av SA. En bryter ut vid 2-3 års ålder, en annan bryter 
ut sent (även vid 7-8 års ålder). Även en uppdelning gällande förloppets hastighet har noterats, ett snabbt och ett långsamt. Själva utbrytandet av SA utlöses av stress. Exempel på stress kan vara;  dräktighet, ny flockmedlem, och andra sjukdomar. I dagsläget finns ingen medicin mot SA. SA beror inte på; virus, bakterie eller svamp. Det är immunförsvaret som angriper sin egen vävnad. Detta är bevisat genom försök. Man har gett sjuka individer immunförsvarssänkande medel och detta har gett en positiv reaktion. Tyvärr kan detta ej användas som ”medicinering” då det ger starka biverkningar.
´

Är SA nedärvbart eller ej?
Detta är i dagsläget fortfarande oklart! 
Ingen arvsgång är fastställd i dagsläget.
Man kan ana (ej konstatera) att sjukdomen nedärvs autoreccessivt.

 

Behov
Blodprov: Forskningen behöver ca 40-50 nya blodprov från SA-drabbade akitor + deras stamtavlor, för att kontrollera de resultat Dr Ina har fått fram. 
Ekonomiska bidrag: För att kunna arbeta fram ett framtida DNA test för SA behöver forskningen pengar till WGSA (Whole-Genome Sampling Assay) chip. Dessa är mycket dyra och mer pengar behövs.

Arvsgång
Dr Ina Pfeiffer har även en metod baserat på släktträdet för en SA-drabbad hund. Där skall varenda individ som blivit sjuk i SA definieras inom ett visst antal generationer. Detta matas in ett avancerat program som ger forskningen en bild om hur SA nedärvs. Viktigt här är att det 100 % korrekt, inga missar får ske, då felaktig information ger ett felaktigt resultat.

 

Källa: Akita Nytt, december 2008

 

VKH (UDS) Volt-Koyanagi-Harada sjukdom, mer känd som VKH-liknande syndrom (VKH) är en auto-immun sjukdom, uppkallad efter Drs. Vogt, Koyanagi och Harada. Hos hundar kallas det Uveo Dermatological syndrom (UDS), men eftersom det är så likt den mänskliga formen så benämns det ofta som just VKH.

 

VKH är förekommer bland många av de nordliga raserna. Sjukdomen har autoimmuna effekter och det är känt att någon typ av stress kan utlösa sjukdomen. Symtomen av VKH är pigmentborttagning, håravfall och blindhet. Ibland kan varningar uppstå en tid innan sjukdomen blir riktigt allvarlig, såsom håravfall, pigmentbortfall av pälsfärgen, ofta med början vid nosen och konjunktivit, det vill säga symtom från ögonen i form av rodnad, klåda, och att ögonen är kladdiga och igenklistrade. Andra gånger syns inga varningar alls utan sjukdomen bryter ut i ett mycket snabbt förlopp. Konjunktivit följs ofta av att näthinnan lossnar, vilket visar sig som en mjölkaktig och blå yta på ögongloben. Detta är en medicinsk nödsituation. Utan behandling är blindhet ett faktum och hunden har mycket ont. Det har även noterats att hundar har tappat sina klor. Sjukdomen drabbar slemhinnor såsom områden kring ögonlocken, munnen, anus, blygd och ibland trampdynorna. Det finns en tydlig synlig förlust av pigmentering i dessa områden, som ofta börjar med vresighet och blåsor. Svårighetsgraden av symtomen varierar från hund till hund. Det har konstaterats att många hundar ofta drabbas vid en ålder av 18 till 20 månader.

 

Det finns i dagsläget inget botemedel mot VKH. Det som är det svåraste med VKH är att varje hund reagerar olika. Från allvarliga symptom, till reaktion av behandling och mängden medicin. Hundar med VKH diagnos behandlas med steroider både oralt och lokalt. Då steroiderna stänger av hundens egna immunförsvar blir hunden mycket mottaglig mot bakterier och virus samt får lägre kemisk tolerans. Det vanliga vaccinet ska inte tas när hunden behandlas och konserveringsmedel ska man se upp med.

 

VKH forum

 

Källa: Jamie Haight med flera, VKH forum