Avelstankar

Val av avelsdjur

 

Alla hundar är definitivt inte lämpade för avel och det är därför väsentligt att vara kritisk när man bedömer sin tik eller hane i avelssynpunkt. Obetydliga brister vad gäller den mentala delen, det funktionella och det exteriöra hos ett avelsdjur är ok att ha överseende med. Var inte rädd att ta hjälp av kunniga personer om val av avelsdjur t ex uppfödaren till hunden som sitter på den mesta informationen om just den hunden. Bedöm hundens mentalitet (t ex MH), delta i prov och anlagstester för att se hundens funktionella duglighet, ställ ut hunden för att få en kunnig person som bedömer hundens exteriör.

 

Att inhämta andras synpunkter på sina egna hundar, tyder på att man har distans och vilja att göra det bästa för rasen. Om nu inte din hund uppfyller de krav som ställs på ett lämpligt avelsdjur enligt dig – avstå hellre! Var rädd om rasen och undvik att bli medskyldig till att förstöra den. Låt din älskade tik slippa besväret och risken med dräktighet, valpning och valpar eller låt din älskade hane få förbli en trevlig sällskapshund. Då tar du ansvar för rasen och blivande valpköpare! Om du inte vill avstå uppfödning, skaffa hellre en till hund som har bättre förutsättningar avelsmässigt. Något som är viktigt att tänka på är om du satsar stort t ex genom att importera en hund som kostar en del pengar, att du är lika kritisk i bedömningen om den ska gå i avel eller inte.

 

Hanhundsägare och tikägare
Ni kanske funderar på att använda er hanhund eller tik i avel. Kanske bara en kull men ändå. Tankar man får ställa sig är då om just min hund är lämplig för avel. Man har moraliska skyldigheter att ta hänsyn till som enskild hundägare.

​

• Är hunden frisk?

• Har hunden en passande mentalitet?

• Faller hunden inom rasstandarden och har inga diskvalificerande fel?

 

Om hanen eller tiken skulle vara en god representant för rasen finns även annat att tänka på.

 

Passar tikens och hanens linjer med varandra? 
Inavelsgraden ska vara så låg som möjligt för att undvika att dåliga gener (=kan vara sjukdom, dålig mentalitet, höftledsfel osv.) uppkommer i dubbel upplaga. Finns det en dålig gen i den ena hundens linjer ska man göra allt för att undvika samma dåliga gen i partnerns linjer.

 

Passar tiken och hanen exteriört och mentalt?
Tiken och hanen bör komplettera varandra för att avkommorna inte ska bli till det extrema hållet. Man bör titta på tiken först. Hennes svagheter bör inte hanen ha för att så långt som möjligt undvika att inte avkommorna ärver hennes svagheter. En tik som t ex har stora öron och paras med en hane som har små öron så ger det knappast endast valpar med normalstora öron men det kan ge några enstaka valpar med normalstora öron.

 

Tidigare avkommor att bedöma
Det är alltid bra med tidigare avkommor för att utvärdera vad hanen ärver i exteriör, mentalitet och hälsa. Slumpen är mycket avgörande och recessiva gener som legat vilande kan bryta ut även efter fler kullar. Dock behöver oprövade hanar absolut inte vara sämre. De kan snarare ge en större genetisk variation inom rasen.

 

Tikens och hanens allmänna hälsa och prestation. 
Mår tiken och hanen bra vid tillfälle för parning? Är de kapabla till en eller upp emot tre parningar? Vad gäller prestationer så finns alla nedärvningsbara egenskaper hos föräldrarna och är därmed mycket viktiga. Dock finns det inga garantier att prestationsförmågan nedärvs.

 

Som hanhundsägare kan du säga nej till en parning och det måste du kanske göra någon gång. Att okritiskt låna ut sin hane är lika oseriöst som att ta valpar på en tik som inte fyller kraven på en bra avelshund. Släpp inte din hane till någon bara för att de verkligen vill men du är osäker. Eller att någon betalar bra med pengar för parningen. DU ska också kunna stå rakryggad och stå för din hunds del i arvet.

 

Av naturliga skäl får de hanar som bara får avkommor med topptikar större chans att få ett gott resultat i avkommebedömningen och det gäller både mentalt, exteriört och hälsan. Miljöpåverkan spelar än dock en stor roll. En valp som hamnar i ett bra hem med hundvana och lagom hundaktiviteter kommer naturligt höja kullens medelvärdesresultat.

 

Gå direkt till källan när du behöver information om en hanhund, nämligen hanhundsägaren själv!

 

Rasegenskaper – avla på eller inte?
Det anses att en hundras ganska snabbt kan tappa sina speciella arbetsegenskaper om man inte längre använder dem inom de arbetsområdena. Många är eniga om att det är dåligt när hundraser tappar sina arbetsegenskaper. Arbetande raser behövs inom olika arbetsområden som nyttohund. I att följa rasstandarden ingår att man ska bevara rasens arbetsegenskaper. Nu för tiden är inte akita en utav de raser som är starkt arbetande och den används allt mer som enbart sällskapshund. Det är du som uppfödare som väljer vart du vill styra din avel – efter goda rasegenskaper eller inte.